Det var den ända repliken som vi till sist kunde på lördagen på rian. Alltså man vet ju int om man vill skratta eller gråta. Skratta för att de e så otroligt skrattretande alltsammans och gråta för att de är så otroligt synd om vissa människor, att dom aldrig kan växa upp. Istället är dom lika barnsliga år ut och år in. Nej huhhu säger ja bara, men som sagt "allt e mitt fel", då e alla glada och nöjda, eller iallafall vissa. De e tur att man själv ha vuxi upp från såntdär och int bryr sej, för de påtar vissa ännu mera "nånstans". Tusen tack till er som var med på lördagen och skådade allt, så ingenting var egentligen mitt fel. ;)
Gonatt o puss o kram åt er alla, även er hatare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar