är man bara inte tillräckligt stark. Stark för att stå på sej och sätta huvudet i vädret och tänka att "dethär klarar jag". Ibland måste man bara få bryta ihop för att sedan växa sej starkare än någonsin. Har haft en period som har varit jävligt tuff nu. Allt som man har gjort har bara varit käppar i hjulet åt sej själv. Ingenting har riktigt lyckats så som man har önskat sej.
Ändå är det inget som man kan grubbla sej sömnlös till, bara bita ihop och fortsätta sakta framåt vart det än bär. Igår var tillexempel en sån dag som jag bara måddes bryt ihop för jag orkade inte längre. Men efteråt kändes det bra. Som jag bara måddes få rensa mej lite. Nu idag
känner jag mej redan starkare och gjorde ett beslut att sätta näsan i vädret och keep going.
Har inte heller tidigare varit den som har tagit åt mej skit, utan jag har bara
låtsas som ingenting och det har ja sist och slutligen vunnit på. Fast människor
har gått och talat skit bakom min rygg och spridit falska rykten jag har helt och
hållet struntat i det och låtsas som ingenting och det kommer sedan människorna att märka.
På tal om att det stör dom när man inte bryr sej om vad som talas, sist
och slutligen är det ju jag som vet sanningen i slutändan!
Vad skulle man göra utan sin girlpower?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar