Jag vet inte hur jag har hamnat i denna situation. Jag finner igen ro mera, går och funderar på allt, vänder och vrider på saker o ting men kommer inte fram till något och till råga på allt lider jag av stress. Jo jag vet att det låter otroligt men det är sant. Känns som jag både fysiskt och psykiskt inte alls mår bra, har för mycket att göra, för mycket att tänka på. Vet inte hur jag skall kravla mej härifrån. Så fort jag vet att jag har massor att göra och många måsten, är det som någon slår en kniv i mej under magen.
Då jag är ledig har jag 1000 saker att göra, på jobbet finns det ännu mera. Allt som borde göras och sakerna är 10 ggr mer än jag ork bära och klara av själv. Känns som jag inte hinner med allt som borde göras. Känner mej usel. Sedan jobbar jag ännu effektivare. Hinner inte äta, hinner inte pausa. Bara gå på, gå på hela tiden. Tankarna snurrar också på i huvudet, tankar om allt som jag borde reda ut och få klarhet i, som jag bara går och grubblar över.
" - Vad vill Du? "
" - Hur vill Du ha det? "
" - Går Du bakom ryggen på mej? "
" - Talar Du alls sanning? "
" - Vill Du att det skall bli något mer av dethär, eller är det bara att glömma allt? "
" - Klarar Jag mej utan Dej om det är det Du vill? "
Och tankarna fortsätter, jag är för rädd för att få reda på svaren på dessa frågor. Kommer isånafall inte bara att mista en utan flera som jag har lärt känna.
Känner mej pressad och stressad över allt. Alla ser det, märker det. Jag märker det, men ändå fortsätter jag gå an som tätting. Vill glömma alla tankar och funderingar, vill vakna upp från denna mardröm och allt är som bortblåst... Dock vet jag att detta inte är en mardröm utan detta är verkligheten jag lever i, tills jag en dag inte längre ork, tills min kropp inte ork mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar